Tro det eller ej men efter frukost slank det ner en halv morotskaka innan jag tog mitt förnuft till fånga...Om jag inte äter upp dem så ligger de ju i frysen & skriker mitt namn ååååh det går ju inte ellerhur..ELLERhuuur???

Låg igår och filosoferade i den sena natten om hur viktiga de små sakerna i livet är medans de flesta går och väntar på de STORA. Har jag själv gjort men som tur va hittade jag den rätta vägen, stannar upp och suger i mig varje lilla underbara lukt,färg och smak. Så mycket vackert runt omkring oss som vi tar för givet...den dagen man trillar pinn så tror jag inte att vi ångrar sakerna vi INTE gjort , utan sakerna man tagit för givet och aldrig mer får göra igen som att gå barfota i gräset, få känna de varma strålarna av solen i ansiktet, barnens skratt,värmen av en kram, smaken av god mat, glädjen över den första snön,bada en varm sommardag ja ni fattar.

Hur många stannar upp och bara är i stunden ser sig omkring med öppna ögon. Jag går inte runt varje dag med lukt och smaksinnet på vädring, men bara man hamnar i det tillståndet titt som tätt är man på rätt väg att uppskatta det vackra i livet nu innan det är försent...

CONFESSION
Medans jag skrivet det här slank resten av morotskakan ner, gick av bara farten hmmmm det var mitt fångade förnuft som slank ut igen ..men att känna smaken av morotskaka är ju en av glädjeämnena i livet om man inte gör det för ofta kanske så ut & njut av livet puss*