De människor jag har runtomkring mig älskar jag ovillkorslöst, med det menar jag att jag till 100% är glad för deras skull när deras liv är på topp och när roliga saker sker är jag där & hurrar, jag månar om dem när livet är åt helvete...men ibland ger man för mycket utan att få tillbaka...när man inte tillåts vara den man är utan får höra att det inte "passar" ...vad gör man då? När slutar man bry sig om den man trodde gillade en men bara kritiserar ....Jag är så glad att jag försöker se det fina/ vackra runt mig visst har jag skitdagar som alla andra, men väljer att inte fastna där utan gå vidare..jag uppskattar saker runt mig eftersom jag vet att de kan försvinna imorgon... är det fel så fine då är jag lyckligt "fel" isåfall...