Jag mår illa när jag läser sånt här, att någon måste dö innan nån verkligen reagerar. Prio 1 ska det vara från första stund då räddar man liv, vi är ett byråkratiskitsland utan stake. Jag undrar hur det sett ut om det varit män som drabbats I den här omfattningen som det verkligen handlar om, hade man tagit det mer på allvar, hade hjälpen kommit innan det var försent oftare...när någon söker hjälp och inte får det känner man sig ganska liten, tänk att leva under dödshot dagligen I sitt hem där man ska vara som tryggats...thank god för eldsjälar som brinner för att hjälpa när samhället sviker om och om igen...skäms...