I dagens Aftonblad var det en artikel om att vi svenskar så gärna vill ge sken av att allt är ok när vi hamnar i pinsamheter. Ramlar vi är det första vi tänker på SÅG någon mig sen reser man sig upp och låtsas som ingenting, fastän man har skitont. Är man först i kassan med en kö bakom sig är det skitjobbigt om det blir kortkrångel. Egentligen borde vi bli skrika av smärta när vi halkar, svära över bank helvetet för att kortet inte funkar MEN vi vill helst bara bli osynliga och låtsas som ingenting. Men är det typiskt svenskt ? Ja jag är då sån iaf, hatar att ramla och kollar runt om nån ser mig när jag vill skrika ut min smärta , tydligen vår flockdjursmentalitet som gör att vi reagerar så eftersom vi upplever att vi kan riskera vår status i gruppen. Men typiskt svenskt nä det tror jag inte.